C#SEX – Joel Falk

Gårdagens valvaka var det absolut jobbigaste jag har varit med om under mina åtta år som politiskt engagerad. Att ett främlingsfientligt parti kommer in i riksdagen är skrämmande och helt oacceptabelt. Även runt om i Sverige har SD gått framåt och på många ställen, som till exempel Örebro kommun, har det parlamentariska läget blivit bekymmersamt på liknande sätt som vi nu ser i riksdagen.

Att ett sådant parti kan få ett sådant förtroende så att det räcker till platser runt om i lokala, regionala och även det nationella parlamentet är ett misslyckande för alla öppna och demokratiska partier. Vi har troligtvis varit för dåliga på att erkänna problem med integrationen. Istället för att få en ordentlig diskussion kring en effektivare integrationspolitik har ett parti som helt motsätter sig integration och istället förespråkar stängda gränser och intolerans mot andra människor lockat missnöjesröster. Givetvis behövs ordentliga analyser av vad som har gått fel och hur vi går vidare för att bygga ett fortsatt öppet och tolerant samhälle. Det är med en stor klump i magen jag nu blickar framåt.

Även i Kumla kommun går SD framåt även om det inte räcker för att utöka antalet mandat i kommunfullmäktige som därmed förblir två till antalet. Under valrörelsen var jag på debatt på John Norlander gymnasiet och känslan under och efter debatten var som väntat att det fanns en röd majoritet bland eleverna vilket inte var särskilt förvånande i en så pass röd kommun. Nu visar dock skolvalet på skrämmande resultat. Över 30% av eleverna på JN har röstat på SD.

På lokal nivå ser jag framför mig ett hårt arbete för att visa på att främlingsfientlighet inte är acceptabelt. Jag tror att det vore en fördel om detta arbetas kunde genomföras med bred uppslutning över blockgränserna. Även om min syn på samhället och behoven som finns i Kumla i många hänseenden skiljer sig från den röda majorietens syn så är vi enade i synen på alla människors lika värde. Under mandatperioden har ett viktigt arbete, till min stora glädje, genomförts för att kunna välkomna ensamkommande flyktingbarn till Kumla. Vi har en mångkulturell kommun vars mångfald vi ska värna och utveckla.

Med detta vill jag uppmana andra lokala politiska företrädare att ta upp kampen för öppenhet och tolerans. Jag kommer ta kampen och jag hoppas den kampen kan föras brett och kraftfullt i vår kommun. Kumla kommun tillhör alla oss som bor här, det kan inga röstsedlar ändra på!

Med detta avslutar jag aktiviteten på denna blogg och kommer inom kort återuppliva joelfalk.blogspot.com.

Nu vill Östros förbjuda opinionsmätningar den sista tiden innan valet. Jag antar att tongångarna hade varit annorlunda om opinionsmätningarna varit mer positiva för socialdemokraterna. Dock är det inte det som jag reagerar mot.

Att en politiker går ut och vill lagstifta kring hur medierna ska rapportera i valrörelsen känns ärligt talat ganska obehagligt. Demokrati är ganska basic i partipolitiken men det verkar vara en återgång till det allra mest grundläggande som Östros behöver fokusera på. Fundera över hur demokratin fungerar, Östros. Back to basics! Såna här obehagliga uttalanden vill jag inte se något mer av.

Jag blir irriterad över hur Peter Eriksson(mp) hela tiden avbryter när alliansföreträdare pratar under valdebatten i tv4. Prata i munnen kan vi undvika i skoldebatter med ungdomsförbundens lokala företrädare, det borde även språkröret Eriksson klara av. Att inte låta politiska motståndare tala till punkt är alltid lågt, i en partiledardebatt extra lågt, lägre än Glocalnet. Skärpning!

Under valrörelsen har jag träffat en hel del skolelever i Kumla. Dessa elever har mycket kloka idéer och jag tycker det kan vara värt att uppmärksamma några av deras tankar som jag fått ta del av.

Ett gäng femteklassare från stene skola tyckte det behövdes en cykelpark där dem kan hoppa och har roligt med cyklar. Från politiken behövdes enligt dessa ungdomar inte mer än en lastbil med jord, resten kunde dem fixa själva. Stene skola behöver också målas och matsalen är för liten och trång enligt eleverna själva.

Skolmaten har diskuterats och där verkar kvalitén variera inom kommunen då vissa är väldigt nöjda medan andra tycker maten håller låg kvalité.

En annan väldigt intressant diskussion kom från barn boendes i Ekeby som efterfrågar kollektivtrafik mellan Kumla och Ekeby. Vid sovmorgnar och liknande tvingas man antingen åka skolbussen och komma tidigt trotts sovmorgonen eller åka via Örebro och då tar resan upp emot 2 timmar. Givetvis är detta ett stort problem för barnen.

Jag tycker också att diskussioner visar en bred enighet bland eleverna om vikten av att följa upp och stödja barn på ett bättre sätt redan i tidigare år. Det verkar också vara en självklarhet för eleverna att lärarna inte bara ska vara behöriga i allmänhet utan också i just det ämne som man undervisar i.

Vi ska kämpa för en skola där eleverna kan lära sig så mycket som möjligt. Under valrörelsen har jag också fått möjlighet att få lära mig mycket av skolungdomarna, det tackar jag för. Tack!

Jag tycker det är tråkigt att valet i väldigt stor utsträckning handlar om plånboksfrågor, speciellt som man inte förklarar på vilket sätt plånboksfrågan kan anses vara viktig. Valet handlar inte om att egoistiskt vilja ha 500kr mer i månaden, även om det givetvis kan vara trevligt, utan om maktfördelning, människosyn och frihet.

Valet 2010 handlar om socialism eller liberalism, om statlig styrning eller människors självbestämmande. Det handlar om vad som ska lagstiftas och vad som ska vara upp till människor att bestämma själva. Centerpartiet och Socialdemokraterna har inte bara olika åsikter i sakfrågor utan många gånger har socialdemokraterna en åsikt som dem vill lagstifta fram medan Centerpartiet ser att människor tycker olika och därför vill ska flexibilitet så var och en kan bestämma själv.

Idag besökte jag Victoriaskolan i Brickebacken. En friskola som vilar på en kristen grund och som samlar elever från ett tjugotal länder. Förra årets nior gick ut skolan med Örebros bästa betyg och vad jag förstod så har man samma höga ambitioner för årets nior. Under den politiska debatten jag deltog i var det en brinnande engagemang och mängder av frågor från eleverna. Eleverna visade en glädje att gå i skolan och en tro på det man gör. Skolan har en pedagogik som handlar om hela människan där traditionella teoretiska kunskaper kompletteras med fysisk aktivitet och kulturinriktning. Det var tydligt att var och en var där av fri vilja och det bidrar till en kreativ och studieinriktad miljö. I mitt Kumla ska vi vara öppna för den här typen av skolor och ärligt talat förstår jag inte hur någon kan säga nej till det så som nuvarande s-majoriteten gör.

Jag ser ett nytt Kumla framför mig, ett Kumla som konkurrerar med dem allra bästa skolstäderna i Sverige. En kommun där ingen behöver vara rädd för att åldras utan med trygghet kan se fram emot en värdig äldreomsorg. En kommun som sprudlar av kultur och fritidsaktiviteter men där utbudet styrs av efterfrågan och där en konstgjord vattenpöl inte nödvändigtvis behöver vara kommunal.Ett nytt Kumla är möjligt, med din röst på söndag kan det bli verklighet.

Alliansen har gjort många insatser för att underlätta för unga att få ett riktigt jobb. Med tanke på hur hög arbetslösheten är trotts dessa åtgärder kan vi ju bara drömma mardrömmar om hur det sett ut om Göran Persson hade fått fortsatt regeringsmakt efter valet 2006. Centerpartiet hade velat gå längre i förändringarna, framför allt när det gäller ungas möjligheter har en rad förslag lyfts fram men inte fått genomslag i alliansen. Överlag har dock alliansen gjort ett oerhört viktigt arbete när det gäller näringslivspolitik och ungdomsjobb.

Nu är det åter val och vi vill fortsätta göra det enklare och mer lönsamt att driva företag och att anställa personal, återigen med ett tydligt fokus på ungdomars utsatta situation på arbetsmarknaden. Mot detta finns röda förslag om slopat rutavdrag, fördubbling av arbetsgivaravgiften för den som anställer unga och höjda skatter.

Jobb trollas inte fram. Gör man det dyrt och svårt att starta företag och att anställa så blir också jobben färre. Tycker man, som Mona Sahlin, att ett slopat rut-avdrag där dem som förlorar jobben istället får arbetsmarknadsåtgärder innebär en ökad värdighet så bör man inte lova fler jobb. Tycker du att arbete är att föredra framför arbetsmarknadsåtgärder så bör du därför inte rösta på Mona eller hennes kompisar.

I Kumla är situationen densamma. Vi i koalitionen vill satsa på kvalitet, mer kunskap och bättre kontakt med näringslivet i skolan. Vi vill satsa på ett bättre näringslivsklimat och öppna upp för privata alternativ där vi idag endast har offentligt ägd verksamhet. På så sätt kan fler företag startas, fler arbetstillfällen skapas och fler kan få arbete, inte minst ungdomar.

Jobb skapas genom företagande och entreprenörskap. Framtidens jobb finns i stor utsträckning i små och medelstora företag. Med detta som grund har Centerpartiet skapat sin politik för fler jobb. För oavsett vad socialisterna säger så kan man inte trolla fram fler jobb och staten kan inte anställa personal för mer pengar än privata företag skapar i skatteintäkter. Med ett entreprenörstänk ända in i kommunhuset kan vi bygga ett nytt grönt Kumla där även ungdomar får arbete. Därför hoppas jag på din röst i kommunvalet på söndag.

Klasskamp är ett klassiskt och ideologiskt laddat uttryck inom vänsterpolitik. I Sverige är det få som på allvar och med önskvärd tydlighet ifrågasätter ordet och dess innebörd. Att människor har fått mycket pengar anges ofta som ett problem med motiveringen att andra människor har betydligt mindre pengar. Det ska då kämpas för att få bort dessa skillnader och slagord mot rika haglar.

Det behövs förändring. Vi måste vara oerhört tydliga när vi definierar samhällsproblem i politiken, ett steg i rätt riktning är därför att skjuta begreppet klasskamp i sank. Problemet är inte att det finns människor i Sverige som har mycket pengar, problemet är att vissa människor har väldigt lite pengar. Därför bör politiken handla om att underlätta för människor att själva påverka sin inkomst och sitt liv så den som har små ekonomiska resurser genom ambition och hårt arbete kan förbättra sitt eget liv. En viktig del för att möjliggöra den typen av klassresor är att det finns människor med mycket pengar som har möjlighet och viljan att investera i kreativa människors företagsidéer. Andra människors rikedom ökar möjligheterna för den med höga ambitioner.

Kampen som politiken bör föra är därför den mot fattigdom, inte mot rikedom. Kampen ska handla om att öppna möjligheter för den med höga ambitioner, inte att göra den som genom hårt arbete byggt en förmögenhet till syndabock som ska bekämpas. Ett samhälle där vägen till rikedom i första hand beskrivs genom ord som arv, lotteri eller lyckosam fastighetsaffär är ett kallt samhälle där klasskillnaderna bevaras och får stor påverkan på människors liv. Ett samhälle där vägen till rikedom handlar om utbildning, ambitioner och hårt arbete är ett bra och varmt samhälle där var och en kan leva sin egen dröm.

Låt oss därför fokusera på rätt saker. Fokusera på en bättre skola, ett bättre näringslivsklimat och låt människor behålla mer av sin egen lön. Öppna för andra vägar än lotteri och arv för den som vill bli rik. Stoppa upp klasskampen där bak och tänk framåt!

Jag har ägnat någon kvart till att ögna igenom Timbros rapport om enpartistaden. Rapporten i sin helhet kan hämtas här. Det är ett mycket intressant resonemang kring korruption och maktmissbruk som tycks öka hos instanser som under lång tid domineras av ett enskilt parti. Där diskuteras inte minst hur partier som styr länge tenderar att använda sin makt för att ytterliggare förlänga sitt maktinnehav på ett sätt som inte är ok.

Givetvis är en sådan rapport extra intressant för oss som bor i en kommun där ett parti har dominerat maktinnehavet väldigt kraftigt, så som socialdemokratin gjort i Kumla med 58 år av oavbrutet styrande.

Ett exempel som tas upp i rapporten är hur styrande politiker och staden växer ihop och blir svårt att skilja på och detta menar jag har skett i Kumla. Det finns här anledning att reflektera över det kräftfiske i kommunalt vatten som endast används av partiet med det långa maktinnehavet eftersom allmänheten inte har tillåtelse och övriga partier som visserligen har tillåtelse inte får information om denna möjlighet (jag tycker den förmånen ska stoppas, antingen ska fisket vara tillåtet för alla eller förbjudet för alla. Ingen gräddfil till politikerna).

Jag tycker även vi ser hur den kommunala tidsskriften, eller vad man ska kategorisera det som, Kumlan används som partipolitisk propaganda från socialdemokratin.

Det finns många saker att lyfta och i rapporten diskuteras även relationen mellan LO och socialdemokratin på ett mycket läsvärt sätt. Mitt tips blir med andra ord: Läs rapporten och fundera över hur det ser ut i Kumla!

Kumla behöver ett maktskifte (och socialdemokratin behöver lite självdistans och tid till reflektion).

Via Maria Haglunds blogg hittar jag lärarförbundets ranking över landets skolor(skolkommuner). Kumla hamnar på en mindre smickrande 276:e plats av landets 290 kommuner.

Att skolan behöver en starkare prioritering, tydligare kunskapsinriktning och ökad valfrihet finns det inga tvivel om. Lokalt hör vi ofta majoriteten berätta att allt är regeringens fel, det är inte socialdemokraterna som styrt kommunen i 58 år som är ansvariga för problemen utan regeringen. Nu ser vi alltså att 275 kommuner i landet, med samma regering, enligt denna granskning har lyckats bättre med skolpolitiken. Det handlar om att våga tänka annorlunda och utnyttja resurserna på bästa sätt, det har man insett i många kommuner runt om i landet.

Skolan är oerhört viktig i vårt samhälle. Den lägger grunden till framtidens välfärd och avgör hur väl vi kommer kunna stå oss i internationell konkurrens framöver. Jag menar dock att en viktig del som vi kanske inte pratar tillräckligt mycket om är att den också utjämnar människors möjligheter. Klassresor börjar i skolan och alla barn oavsett föräldrars inkomst och studiebakgrund kan genom en bra skola få schyssta möjligheter att fullfölja sina egna drömmar. Jag vill inte ha en skola där elevers sociala bakgrund påverkar möjligheterna för framtiden. I detta har Kumla inte nått fullt så långt som vi borde och vi ser att andra kommuner lyckats bättre.

Kumla kan också bättre! Då krävs dock ett maktskifte den 19/9 för en starkare prioritering och ny inriktning i skolpolitiken.

Göran Hägglund säger att han inte kan välja mellan Ohly och Åkesson. Han jämför det med pest eller kolera. Jag tycker helt klart att även om Ohly är pest så är Åkesson ännu värre.

Dock blir jag konfunderad när Mona Sahlin klagar på Hägglund med demokratisyn som argument och menar att det är självklart att välja det demokratiska partiet framför det odemokratiska. Jag kan inte låta bli att fundera över hur hon då kan samarbeta med Ohly som själv inte klarade av att välja mellan demokratin Israel och diktaturen Iran. Hur var det egentligen med demokratisynen, Mona?